Hectorious hundträning

Hector, som så många andra hundar, lider av begäret att skälla ut andra hundar när de dyker upp ute på promenader och i naturen. Det är pinsamt och man blir väldigt irriterad.
Efter att det kommit till punkten att Hector kan se något en kilometer bort som kan likna en hund utan att hålla sig tyst och lugn valde jag att ta tag i detta.

Hector är miljötränad och socialiserad som valp men man kan alltid önska man la mer vikt på detta så här i efterhand.

Jaha, hur tusan ska man komma tillrätta med detta skällande på andra hundar?
Det finns ett antal relegioner när det gäller hundträning och jag har kommit att dyrka de som bygger på inlärningsteorierna (vilket iofs alla gör i grund och botten men man talar inte om det på samma sätt). Det vill säga klassisk betingning (Pavlov) och operant betingning (B F Skinner).
Man skulle kunna säga att jag har konverterat från den mexikanske, för många gudomliga, Cesar Millan. Jag köpte helt klart hans resonemang i min okunskap tills jag började läsa på lite.
Orsaken till konverteringen är enkel, vetenskapligt håller inte många av Cesars förklaringar. Att många av hans metoder sedan ofta kan härledas direkt ur den "mörka sidan" av inlärningsteorierna ser jag helt enkelt som ett bevis på att just inlärningteorierna är rätt väg. Han har ju dock några poänger med att en hund mår gott av motion och vissa regler men det är ju bara(?) gammalt svenskt bondvett. Detta var dock inte vad det här inlägget skulle handla om.

Rubriken "Hector meets Pavlov" är en omskrivning av namnet på Kathy Sdao seminarium "Cujo meets Pavlov". Ett seminarie om koppelaggression och hur man kan träna bort det genom medvetet bruk av klassisk betingning. Om Kathy: http://www.kathysdao.com/kathy-bio.html                                        

Klassisk betingning är det som Pavlov kom i kontakt med när han upptäckte att han kunde få hundarna i sitt laboratorie att drägla genom att ringa i klockor. Genom att först ringa i klockorna och kort därefter mata hundarna kom hundarna att se ringandet i klockorna som en signal att mat var på väg och de började automatiskt att drägla.

Hur hjälper då detta mig. Eftersom det verkar som att mat får hunden att känna välbehag och lugn kan jag alltså få andra hundar att bli en signal att något gott är på väg samtidigt som en känsla av välbehag och lugn infinner sig i Hector. Efter att ha betingat andra hundar med mat varje gång Hector ser en annan hund kommer han bete sig mycket lugnare runt andra hundar. Detta märker jag redan effekter av.

Okej, men ska du mata hunden varje gång han ser en annan hund resten av hans liv tänker du?
Nej, självklart inte. Eftersom just välbehaget och lugnet också betingas av andra hundar blir han mottaglig för någon annan form av träning, företrädesvis klickerträning och jag kan fasa ut matbelöningen så småningom.

Bäst resultat får jag om jag kan arrangera situationer och kan styra faktorer som avstånd till hunden, exponeringtid Hector ser den andra hunden, retning (olika typer av hundar t.ex.) och andra faktorer som kan påverka som exempelvis ljus/mörker. Då kan man ligga just på gränsen för när hunden är på väg att tappa självkontrollen. Det kontroversiella är att man kan mata hunden trots att den gör utfall och skäller som värst då man aldrig kan förstärka en negativ känsla (obehag, aggresion, stress) med någon positiv belöning (mat, godis, lek). Däremot kan man förstärka t.ex. skällandet, d.v.s. betendet som kommer av känslan av obehag. Hellre bara skällande än både skällande och rädsla. Hector kanske fortfarande skäller men orsaken är borta (rädsla, osäkerhet). Det är bra mycket enklare att träna bort skällandet om orsaken i grund och botten är bort. Svårförklarat...
Det är självklart effektivast att ligga på gränsen av vad hunden klarar för snabbast resultat.

Ett typiskt hundmöte före jag fokuserade på hundmöteträningen:
Hector får syn på någonting som kan vara en hund på 300 meter. Börjar skälla och dra i kopplet. Visar det sig vara en hund som kommer mot oss blir han fullständigt okontakbar och skäller, hoppar och drar i kopplet. Detta var när det var som värst.

Ett typiskt hundmöte i vardagen för mig och Hector för tre veckor sen ser ut enligt följande:
Vi är ute på promenad och jag får se en annan hund först. Jag väntar sedan utan att försöka avslöja att en annan hund är i närheten genom att börja gräva i fickor för att få fram mat, sträcka upp kopplet eller bli stel som en pinne. Jag har dock järnkoll på Hector kroppspråk i ögonvrån. När han väl får syn på hunden tar jag fram min tub med leverpastej och trycker in pastej i munnen på honom. Jag snålar absolut inte. Det ska vara som att han inte tror det är riktigt sant.

Ett typiskt hundmöte i vardagen idag:
Hector ser två hundar komma ut ur en port 20 meter bort. Han tittar nyfiket på dem i några sekunder under tystnad. Vänder sig sedan om och tar ögonkontakt med mig. I den hundradel Hector börjar vända huvudet mot mig säger jag "Skvallra". Vi håller ögonkontakt någon sekund varefter jag sedan lugnt tar fram leverpastejen och ger honom en lagom belöning. Han återgår till att titta efter hundarna och vi upprepar skvallrandet några gånger.

Hector har dock aldrig visat någon aggression vid lek utan koppel med andra hundar trots att han blivit påflugen ett par gånger (fast det var nog mer markeringar från andra hundar och inget allvarligt). Kopplet är helt klart den stora boven i dramat.

Kom ihåg att klassisk betingning alltid är närvarande, oavsett träningsmetod.