En promenad som de ska vara

Gick i helgen på en promanad till Sidsjön här i Sundsvall som är ett område där mycket folk vistas för att åka längdskidor, utförsåkning, pimpla, grilla, promenera och så vidare. Det var en sån där härlig vårdag och det var tjockt med barn och hundar förutom de vuxna.
Det gick jättebra. Jag hade visserligen Haltin på honom och fick avstyra skällande i första hundmötet men sedan gick det betydligt bättre. Han satt väldigt lugnt och tittade på en mängd hundar på avtånd ner till 10 meter. När vi rör oss är det lite svårare men det går oftast bra det också.
Förutom andra hundar har ju tyvärr Hector blivit alldeles för dåligt socialiserad med barn men han skällde inte en ända gång åt barnen där trots att de lekte i snöhögar, åkte skidor, sprang, åkte pulka och levde om bara någon meter ifrån honom.

Tack vare en tråd på klickerforum har det gått upp för mig att Hector har börjat lugna ner sig själv vid hundmöten med lugnande signalar (Turid Ruugas def.). Han kan börja nosa i marken, kissa, vända bort huvudet och så vidare.

Detta tillsammans med att det går så mycket bättre börjar få mig att överväga att det kan vara dags att börja arbeta operant i vissa "enkla" situationer. Måste öva upp klickerfärdigheterna och försöka arrangera några scenarion och se hur det går.
Skulle verkligen vilja ta hjälp av någon kompetent instruktör men det är tyvärr sparsamt med dem här i Sundsvall så vitt jag kan se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0