Hectorious hundträning

Undrade någon och kan meddela att den här bloggen har fyllt sitt syfte. Jag kommer att se över allt jag skrivit här och sammanställa det på min hemsida när tid ges. Jag har lite planer gällande webbsidor om utfall, fribee och allmän hundträning (för icke tävlande) men det är i sin linda och en fråga om tid. Är just i slutspurten för att ta en examen i datateknik med allt vad det innebär. Hector är inte helt botad och vi får en del återfall ibland men jag vet vad som krävs och att det går att komma tilrätta med så känner ingen större panik i dagsläget. Men helt klart ska det bli bättre!

Meddelar eventuella länkar till nya sidor i ämnet framöver. Tills vidare finns jag att nå via mail om någon undrar något.
david.rutberg (at) gmail.com

/David och Hector

Idag gjorde vi det, för 2 månader sen omöjliga, och passarade en annan hund rakt framifrån på varsin sida om en väg utan utfall eller skall!

Provade alltså att slå över till operant betingning (klickerträning) istället för klassisk motbetingning och använde en verbal markör ("rätt!") för att förstärka gå vid sidan i slakt koppel och titta på den andra hunden. Använde fortfarande leverpastej men i och med att jag inte längre kommer använda klassisk betingning i vissa hundmöten kan jag nog med fördel variera belöningarna. Det öppnar upp en hel massa möjligheter och man kan börja vägen mot att inte behöva ha med sig någonting, varken godis eller leksak.

Men det är givetvis en bit bort men man börjar i alla fall att se ett slut på utfallen och/eller skällandet.

Först tittar man vädjande på slöfocken som halvligger i soffan. Sedan går man och hämtar en leksak och visar klart att tydligt att det är dags att leka. Ingen reaktion... då går man och hämtar ett stort fint ben som man smygande och lömskt gått och gömt helt osynligt under köksbordet (fullt synligt är det ju men det tror inte Hector man fattar!) för att släppa det rakt på husses stortå!

Aj!

Fart blev det ju... =)

Nu har jag varit och kollat läget på brukshundsklubben i stan och pratat lite med en instruktör där om vad som gäller. Jag har ingen erfarenhet alls av den världen och vore det inte för Hectors lilla utfallsproblem hade jag nog heller aldrig kommit på tanken. Men som det är idag kanske vi behöver exponeras för hundar lite oftare för att komma vidare. Jag är dock lite fundersam hur jag ska lägga upp det.

Man kanske först och främst bara ska parkera där och träna på att sitta i bilen och vara tyst för att sedan sakta men osäkert försöka förflytta sig ut. Måste fundera igenom det där och lägga upp en plan känns det som.

I övrigt så testade vi idag att låta Hector och Gnista leka trots att hon nyss löpt, gick inte så bra kan jag ju säga men var intressant och faktiskt lite skönt att ha nått att skylla på när han skällde och gnällde som på den gamla goda tiden. Jag kunde klickerträna honom litegrann i några minuter i stöten men sedan försvann han i hormonernas och lukternas förlovade land.

Hittade också den perfekta maten att använda i kongarna i Icas helfoder. Mycket uppskattat efter en natt i frysen efter att ha varit uppblött. Rekomenderas och han kämpar på med att få ut det goda i denna stund! =)

 

Gick i helgen på en promanad till Sidsjön här i Sundsvall som är ett område där mycket folk vistas för att åka längdskidor, utförsåkning, pimpla, grilla, promenera och så vidare. Det var en sån där härlig vårdag och det var tjockt med barn och hundar förutom de vuxna.
Det gick jättebra. Jag hade visserligen Haltin på honom och fick avstyra skällande i första hundmötet men sedan gick det betydligt bättre. Han satt väldigt lugnt och tittade på en mängd hundar på avtånd ner till 10 meter. När vi rör oss är det lite svårare men det går oftast bra det också.
Förutom andra hundar har ju tyvärr Hector blivit alldeles för dåligt socialiserad med barn men han skällde inte en ända gång åt barnen där trots att de lekte i snöhögar, åkte skidor, sprang, åkte pulka och levde om bara någon meter ifrån honom.

Tack vare en tråd på klickerforum har det gått upp för mig att Hector har börjat lugna ner sig själv vid hundmöten med lugnande signalar (Turid Ruugas def.). Han kan börja nosa i marken, kissa, vända bort huvudet och så vidare.

Detta tillsammans med att det går så mycket bättre börjar få mig att överväga att det kan vara dags att börja arbeta operant i vissa "enkla" situationer. Måste öva upp klickerfärdigheterna och försöka arrangera några scenarion och se hur det går.
Skulle verkligen vilja ta hjälp av någon kompetent instruktör men det är tyvärr sparsamt med dem här i Sundsvall så vitt jag kan se.

Bra kontakt är ju en förutsättning för att komma tillrätta med utfallen, förutom att det är en förutsättning för i princip all annan träning. Trots att jag vet detta har jag tränat alldeles för lite på det. Tog tag i den träningen igår.

Nuvarande status:

• Spontan ögonkontakt under promenad där vi går på trottoar (hårt underlag, lite lukter) utan störningar.

• Dålig ögonkontakt i skogen med koppel på.

• Överraskande bra ögonkontakt utan koppel i skogen.

Mål:

• Hector Söker kontakt när jag säger "Hector" i alla lägen.

• Spontan ögonkontakt när störning dyker upp på promenad (skvallra).

Plan för att uppnå målen:

• Lägga på namnet när han är på väg att ta kontakt spontant
• Klicka+belöna för antydan till kontakt i skogen med koppel på.
• Lära mig hur man bäst lär hunden att skvallra! :)

När det gäller koppelgåendet har jag bestämt mig för att inte låta han förstärka sig själv genom att dra. När jag inte orkar vara träna eller jag behöver förflytta mig snabbt får han gå med Haltin. Det är oerhört skönt att slippa tänka på att träna koppelgående jämnt och ständigt jag är ute på promenad. Det roliga är att jag inte lika lätt blir frustrerad och irriterad när han har Haltin vilket leder till att jag oftare känner lust att träna gå i vanligt koppel (halsband).

Läste just igenom klickerträning för din hund och Click for joy om inkallning och kvantitet är nyckeln för en stabil inkallning som jag förstår det. 20 inkallningar per promenad är ett bra mål. Så jag började med detta och la stor fokus på korta inkallningar och kunde därför även träna dem när han är i koppel. Jag använder pekfingret som target ibland och ibland får han komma och sätta sig framför mig och jag klickar när jag kan ta i halsbandet. Oftast är belöningen en godisbit men ibland blir det jackpott med kamplek och ibland får han helt enkelt bli fri igen. Lyckades t.o.m. förstärka honom med att låta han springa tillbaka till en pinne han gnagde på efter jag kallat in honom. Känns som det blev en lyckad träning där han får återgå till det han höll på med.

Senaste dagarna har han varit extremt jobbig. Gnällig och påfrestande. Har börjat skälla åt folk i trappuppgången och utanför entren. Kan man ens tänka tanken att detta är den jobbiga så kallade unghundstiden (fysisk könsmognad)? Han är väl runt 9 månader nu.

Söker kanske dåliga ursäkter här men man kanske måste skylla på någonting för att orka vara konsekvent med träningen och tro på att det vänder en vacker dag.

Suck! 3 hundar och han skällde på samtliga! På avstånd som han lätt klarat tidigare. Började med att jag klev ut genom porten och såg en liten hund just utanför. Som tur var satt Hector kvar innaför dörren så jag gick tillbaka för att vänta på att den andra hunden flyttat sig en bit. Tyvärr var Hector inte lika sugen på att sitta och vänta så han gnällde och småskällde i trappuppgången.  Då blev jag lite irriterad. När vi väl kom ut såg han den andra hunden och jag matade Hector. Men sen började han skälla!? Sen skällde han på gubben som gick med den lilla hunden när han inte såg själva hunden bakom snödrivan.

Blev väldigt irriterad och det lär ha smittat av sig. Satt senast igår och tyckte jag var så himla duktig att hålla mig cool vid hundmöten. Där fick man! Resten av promenaden var en pina och han skällade på två andra hundar innan jag begav mig hemmåt.

Jaja, är väl bara att försöka glömma och sikta på en lyckad efter-lunch prommis! Ska låta han springa av sig i skogen först då tror jag för att öka chanserna att man lyckas.

"Dogs do whatever works (behavior is under the control of its consequences: law of effect)" (Jean Donaldsson)

Reagerade lite över att jag kanske bara tar upp de jobbiga/negativa sakerna med Hector. :(

Jag anser inte att han är någon problemhund och jag tror uppriktigt sagt inte att någon som känner mig och Hector ser honom som det heller. Han är en hund, en Lapsk Vallhund och de har ofta låg skalltröskel. Thats it. Jag visste att jag kunde få jobba med skällandet när jag skaffade honom.

Att det i mångas ögon kanske blivit extremt "geeky" när det gäller uppfostran och träning beror helt enkelt på att jag tycker det är så himla intressant och roligt. Samma sak hände/händer när det gäller flugfiske, datorer/Linux och ishockey (när jag höll på med det). Fråga min kära flickvän om detta så hör du en djup suck..

Jag sätter inga stora krav på Hector utan allt handlar bara om mitt intresse för hundträning. Allt jag gör, bygger på klickerträningsfilosofin (positiv förstärkning i huvudsak) och jag har hittils aldrig korrigerat honom fysiskt med smärta eller medvetet skrämt honom.

Jag är väldigt glad att ha fått en så bra hund. Han är med på allt från att leka ta-fatt i lägenheten (med mitt liv som insats =) till att ligga i en snögrop och vila efter ett pass i skogen. Han är rumsren sedan länge och har inte tuggat sönder en ända grej när han varit ensam.
Han verkar otroligt duktig på spår och sök. Han blir även förbannad på mig när vi klickertränar för jag gör så mycket fel. :)
Han kan gå jättebra i koppel 95% av promenaden och han kommer "alltid" på inkallning när jag har honom lös i skogen (okej, de var ett rådjur en gång som blev roligare än mig).

99% av tiden är han en drömhund enligt min åsikt. I går kväll låg han under sängen och pratade i fem-tio minuter, höll på skratta ihjäl mig då det lät så roligt! Jag fattade lika lite av vad han sa som han fattar vad säger misstänker jag. Men antar han förklarade för mig varför det är så givet att man ska skälla på andra hundar. Tror även jag hörde följande:
Hector: "Men fortsätt med den är leverpastejen, det är inte så dumt det heller".

Sedan jag återvände från Boden och jullovet har jag upptäckt att Hector inte alls är särskilt tyst och lugn när jag lämnar honom ensam i lägenheten. Bara att backa och börja om i ensamhetsträningen... suck.

Förutom hundar har ju Hector haft lite svårt för barn som kommer för nära. Men sedan framstegen gjorts på hundmötesfronten tycker jag mig märka att han klarar även barn betydligt bättre trots att vi inte tränar på det.

Fick en fin skvallring idag då vi gick ner för att leka med Gnista. Ser andra hunden->ett litet skall-> kontakt med mig! Härligt! :)

Namn: Hector
Ras: Lapsk Vallhund
Född: 2007-04-14
Kön: Hane
Mor: Fjällfarmens Lexie
Far: Lapsketunets Ceaser
Uppfödare: Katrin Holm