Hectorious hundträning

Pågår på i princip alla hundforum jag är registrerad på en diskussion om "The Dog Whisperer", Cesar Millan. Och jag måste säga att det är både intressant och lärorikt att diskutera Cesar och programmet.

Inledningsvis är det oftast en grupp medlemmar som är helt lyrisk över honom och hans "tillvägagångssätt" medan en annan, ofta mindre grupp, avskyr honom och hans "barbariska" metoder.

Jag själv tillhörde tidigare skaran beundrare måste jag erkänna. Det såg enkelt, självklart och oerhört effektivt ut. Men efter att ha läst en bok som heter The Culture Clash skriven av Jean Donaldsson blev jag väldigt förbryllad när alfarullningar och korrigeringar stämplades som träningsmetoder från "The Dark Side" och kapades någonstans vid fotknölarna. Att det dessutom framkom att dessa metoder ofta kan leda till diverse än värre bieffekter än beteende man försökte bota samt att det t.o.m. från Cesars sida framkom det att det inte var metoder som skulle användas på valpar blev jag tvungen att läsa vidare, man ville ju inte göra fel. Efter jag hade läst ut boken kunde jag summera att dominans, flockteorier och hundar som styr och ställer i hemmet egentligen i de allra flesta fall handlade om en egenskap hos hunden: De gör det som lönar sig.
Skäller jag får jag uppmärksamhet, morrar jag drar de undan klotången, bajsar jag i sängen när de inte är närheten slipper jag bli korrigerad, springer jag iväg med den stulna maten hinner de inte ta mig o.s.v. Det här tolkade jag tidigare som så många andra som dominans som måste utplånas till varje pris för det blir bara värre ju äldre de blir.

Boken hade även öppnat upp mina ögon för att valpbitning är något mycket positivt, valpar måste socialiseras och miljötränas under den kritiska socialiseringsperioden, hur jag förebygger det för hunden helt naturliga resursvaktandet, hur jag tränade rumsrenhet och ensamhet, hur smart det är att träna kamplekar med sin valp men framförallt kom jag i kontakt med inlärningspsykologi och klickerträning. Jag har tyvärr försummat delar av mina studier inom datateknik (som är ett annat stort intresse) för att köpa och läsa ett femtontal böcker samt två DVD filmer för sammanlagt säkert halva valpkostnaden (4000:-). En gemensam nämnare för de flesta böckerna och filmerna är att de baseras på modern vetenskap inom inlärningspsykologi och etologi. Jämförelsevis måste det handla om uppemot 10 högskolepoäng i tid jag lagt ner bara för att Hector, som så många andra hundar vill på att stressa upp sig, skälla på och till varje pris komma fram till sina artfränder. Praktiskt är jag ett skämt som hundägare och jag tror det är därför det går lite traggligt emellanåt med utfallen men jag kan bara inte vara så fel ute teoretiskt.

Åter till Cesar. Ju längre diskussionen går ju vanligare blir inläggen att man kan ta till sig vissa saker och absolut inte andra saker (el halsband är förbjudet i Sverige t.ex.). Motståndarna kommer även de till vissa erkännanden, som mig själv exempelvis. Visst har hundviskaren rätt i att en hund ska ha motion, regler och kärlek. Vem kan argumentera emot det?

Frågan man ställer sig är ju uppenbarligen, vilken metod ska man använda?
Svaret är inte lika uppenbart: Varje hund och hundägare är unika. Varje hunds beteende är summan av dess genetiska egenskaper, instinkter och inlärda beteenden och miljöpåverkan från den dag den föddes.

Det jag upplever är att Cesar framför sina metoder på klart tvivelaktiga vetenskapliga grunder. Så varför förefaller hans metoder fungera så ofta? För det första, fungerar de till 100% som vi ser på Tv? För det andra, vetenskapen har alldeles utmärkta förklaringar på effekten av positivt straff (korrigering) som används flitigt och det är just de förklaringarna jag inte ser Cesar ge utan det är alltid dominans och flockrelaterade förklaringar han kommer med för att, kanske omedvetet, dölja det många gånger onödiga obehagligheterna för hunden. Det ger synnerligen snabba resultat utfört rätt men det är ofta kortsiktiga resultat. Metoderna jag förespråkar ger tyvärr inget snabbt resultat men dock ett långsiktigt, förutsatt det utförs någorlunda korrekt.

Så på frågan vilken metod man ska använda: Metoder baserade på vetenskap! Vetenskapen kan ha fel men det är högst otroligt att en outbildad person sitter med de rätta svaren då ett antal forskare inom etologi, psykologi och biologi förkastat hans grundargument dominans som svar på mer eller mindre alla hundproblem. Det är tyvärr inte så enkelt.