Bitarna börjar falla på plats
Det går för tillfället bra med träningen att få Hector lugn och tyst vid hundmöten. Vi har givetvis en hel del kvar att jobba på men tänkte försöka mig på en liten sammanfattning om hur jag kommit hit, vilka metoder jag använt och vad jag lärt mig.
Till att börja med börjar användandet av klassisk motbetingning att bära frukt eftersom Hector numer allt oftare vänder sig om och förväntar sig få leverpastej när han får syn på en annan hund.
Klassisk motbetingning
1. Hector får syn på en annan hund.
OBS! När jag ser den andra hunden är oväsentligt. Det är också viktigt att man inte på något sätt avslöjar att jag sett den andra hunden genom mitt kroppspråk eller att jag börjar gräva i fickor eller liknande.
2. Ett par sekunder (2-3) efter Hector fått syn på hunden kommer leverpastejen oberoende på hur Hector beter sig.
Att ge leverpastej just när Hector får syn på den andra hunden är inte till någon nytta i längden, även om man kanske slipper skällande eller utfall för stunden. Detta eftersom en annan hund inte blir en miljösignal att leverpastej är på väg. Kommer leverpastejen för långt efter han fått syn på en hund öker det dels risken att han börjar skälla och att leverpastejen blir betingat av något annat i miljön istället för den andra hunden.
Risken är ju självklart att man förstärker skällande och utfall genom att belöna det med leverpastej. MEN, ifall inte leverpastej alltid är förenat med åsynen av en annan hund blir den klassiska betingningen svag.
I "Cujo meets Pavlov" diskuterar de om ett fall där en Schäfar gör utfall och skäller åt barn varav ägaren matar hunden med fläskfile! Det fungerade bra och efter ett tag kom skällandet att helt ändra karaktär och styrka och mest bli ett litet skall för att uppmärksamma ägaren att: "Där är ett barn, ge mig file!". Problemet var bara att hon var livrädd för att bli anmäld till polisen för det ser verkligen inte snyggt ut att mata en hund med lyxmat för att den gör utfall och skäller. Jag kan tycka en del hundägare i grannskapet tittar snett på mig när jag ger honom leverpastej när han beter sig illa, och jag förstår dem. Men jag vet ju något som de inte vet (hoppas jag). =)
Uppenbarligen vill jag ju undvika situationer Hector inte klarar av så man både får arbeta på den klassiska motbetingningen och förstärka en tyst och lugnt beteende. Något annat är ju idiotiskt och helt klart ett sätt att göra det svårare för sig, inget tvivel om den saken.
3. Leverpastejen, det obetingade stimulit för Hector.
Ett obetingat stimulus är ett stimulus (stimulus = hörsel, lukt, smak, syn, känsel) som hunden automatiskt reagerar på med en obetingad respons, en reflex. Kanske kan Jämföras med att man drar bort handen automatiskt från något man bränner sig på.
Hur som helst, mat är en obetingad stimulus och Hector verkar gilla leverpastejen så jag använder den. Det betingade stimulus blir andra hundar precis som Pavlovs hundar hade klockorna som ringde som betingat stimulus.
Med utgångspunkt från Pavlovs hundar har vi Alltså:
Obetingat stimulus = mat -->-- leder till --> Obetingad respons = dregla
Betingat stimulus = klockor -->-- leder till -->
Obetingat stimulus = mat -->-- leder till --> Obetingad respons = dregla
Med nog mycket klassisk betingning får vi:
Betingat stimulus = klockor -->-- leder till --> Obetingad respons = dregla
Vi byter ut klockor mot andra hundar och mat mot leverpastej. Sedan utgår vi från att dregla och äta är något positivt för hunden som ger dem välbehag och en positiv sinnesstämning (borde inte hunden svälta ihjäl om det var på något annat sätt?). Vidare kallar vi det stimulus som först inträffar för primärt stimulus och det stimulus som kommer efter sekundärt stimulus så har vi.
Primärt stimulus (betingat) = andra hundar.
Sekundärt stimulus (obetingat) = leverpastej.
Det intressanta här att sinnesstämingen från det sekundära stimulit propagerar bakåt mot det primära stimulit. Alltså, den positiva och önskvärda sinnesstämningen från leverpastejen "smittar av sig" på andra hundar.
Då kommer vi till att:
Obetingat stimulus = leverpastej ->- leder till -->Obetingad respons = positiv sinnestämning
Betingat stimulus = hundar -->-- leder till --> Betingad respons = positiv sinnesstämning
Andra hundar leder till positiv sinnesstämning!
Tankar om klassisk motbetingning
Ju mer jag läser om klassiskt motbetingning blir jag dock lite osäker om det är den bästa metoden för oss. Å ena sidan borde det inte spela någon roll varför Hector beter sig som han gör men å andra sidan är det förmodligen oftast inte rädsla eller aggression som ligger bakom vilket är en utgångspunkt i "Cujo meets Pavlov". I boken Feisty Fido är de mer inne på att orsaken är både svår att konstatera och rätt obetydlig, det fungerar ändå. Tål att tänkas mer på men faktum är ju att vi gjorde enorma framsteg där ett tag och att vi åter igen är på rätt väg. Men orsaken till senaste dagarnas framgång ligger i något annat, nämligen användandet av Halti och min egen sinnestämning.
Halti
Har överhuvudtaget varit emot hjälpmedel och inriktat mig på att alla problem kan lösas med rätt träning. Men faktum är att jag är nybörjare och behöver all hjälp jag kan få. Dock håller jag starkt på principen att obehaget för hunden skall hållas på ett minimum, en orsak är just det att jag är nybörjare och det är minst lika lätt att göra fel i korrigeringar som med t.ex. klicker (timingen) men följderna av felaktiga korrigeringar är helt klart värre. Detta eftersom man med positiv förstärkning (grundbulten i klickerträning) omjöligt kan förstärka en negativ sinnesstämning medan smärta helt klart kan leda till en än värre negativ sinnesstämning hos hunden. Men det är en annan diskussion.
Haltin innebär säkert ett visst obehag för hunden inledningsvis men när den väl är van att bära den kan man nog mycket väl likställa Haltin med ett vanligt halsband (ej stryp). Jag ser i dagsläget ungefär samma beteende när han får på sig Haltin som när han var valp och man lärde honom att bära halsbandet. Valpar vänjer sig generellt sett mycket snabbare så det är ändå en viss skillnad.
Haltin har inneburit tre viktiga saker för oss som jag ser det:
1. Jag kan vända bort Hector från andra hundar så att han inte ser dem.
Eftersom Haltin styr Hectors huvud kan jag enkelt, med en hand, vända bort honom från det han fokuserar på. Det leder till mycket mindre skällande/utfall. Koppeldragande är i princip obefintligt eftersom han bara snurrar runt om han försöker sig på det.
2. Jag kan ge dåligt beteende en konsekvens.
Om han börjar skälla så kan jag lyfta upp kopplet så att Haltin klämmer åt runt munnen tills han slutar, när han väl slutar släpper jag kopplet vilket är ett exempel på negativ förstärkning (bad things end). Oerhört kraftfullt på Hector men det gäller att inte missbruka det. De flesta inser ju även att det "lyfta kopplet" är ett exempel på positivt straff (bad things start) och det är förhoppningsvis det "grövsta" jag tar till i Hectors träning. Tack vare jag skrev detta inser jag ju att jag ska träna på "lyfta koppel" och förknippa det med något väldigt positivt så blir det ju faktiskt inget positivt straff för Hector (med nog mycket träning). =)
3. Det får mig att känna mig mycket lugnare
Av någon anledning gör konceptet med klassisk motbetingning och Haltin mig mycket lugnare och mindre irriterad när vi är ute och det tror jag gör en stor skillnad för om vi kommer lyckas eller inte.
Negativa aspekter på Halti
Som jag ser det finns det förutom det potentiella missbruket med positivt straff andra negativa effekter av Haltin. Det ser ju faktiskt ut som att Hector har en munkorg eller liknande vilket kan skrämma folk som vi möter. Blir någon skrämd av Hector blir Hector i regel skrämd av dem och man kommer in i en ond cirkel. Tack för frågvisa pensionärer som undrar va f*n jag har satt på hunden för tortyrredskap. Efter jag hade förklarat fattade de inte varför inte fler med jobbiga hundar använde dem. =)
Till sist lite Statistik:
Av 29 dokumenterade hundmöten (Hector kan se en annan hund på varierande avstånd) har vi:
7 underkända
20 godkända
2 väl godkända
Detta var före Haltin. Hoppas på bättre resultat med mindre underkända och närmare avstånd framöver. Men jag får passa mig om att ha för bråttom! =)
Haltiträning
Han har tidigare fått ha Haltin på sig när han fått mat, vi har busat eller något annat för honom positivt inomhus. Nu tror jag att det är dags att Haltin blir en signal att det är dags att gå ut också.
Unghund
Söker kanske dåliga ursäkter här men man kanske måste skylla på någonting för att orka vara konsekvent med träningen och tro på att det vänder en vacker dag.
På rätt väg igen
Igår stannade vi t.ex. vid Ica butiken i närheten och vi kunde där komma i närheten av 3 hundar. Det gick jättebra. Även om han skällde lite så är det en otrolig skillnad på hur skallen låter och hur pass mycket lugnare han är. Vi kunde t.o.m. sitta 10 meter från en annan hund och han tittade lika mycket på annat runt omkring som på den hunden. Men vi fortsätter i lugn och ro att erbjuda leverpastej så fort en annan hund kommer i Hectors synfält, det tar tid att förändra känslor och medföljnade betenden, det är bara att inse.
Jag måste ta tag i träningen i övrigt då det gäller vändningar (för att snabbt komma ur situationer han inte klarar), skvallringar, halti och koppelgåendet.
Vidare har Zaza (Åsa) på klickerforum.se varit i kontakt med Kathy Sdao via e-post och fått information i frågan varför man kan erbjuda hunden en belöning trots att de beter sig illa. Hon fixade b.la. fram en länk till en mycket intressant artikel om klassisk motbetingning och desensitivering (Desensitization and Classical Counterconditioning, DSCC). Även om jag anser att jag förstått det hela ganska bra och jag tror även Åsa har ännu bättre förståelse än mig så hade/har vi svårt att förklara det för en del andra forummedlemmar. Det är helt klart annorlunda emot hur många klickertränare tänker. "Du får vad du förstärker" är förvissa fortfarande sant men det är mer än betenden man får ha i åtanke och uttrycket blir lite missvisande i det här fallet.
Jag anser nog i dagsläget att man bör minst läsa artikeln och se seminariet "Cujo meets Pavlov" om man ska använda sig av DSCC. Det står även lite om ämnet i Excelerated learning av Pamela J Reid (vilket förövrigt är medförfattare till artikeln).
Vi fick även en kort förklaring av Kathy Sdao:
People are often surprised and unbelieving that you can defuse anxiety and aggression with classical counter-conditioning, by providing a potent unconditioned stimulus (often food) after the animal perceives an environmental trigger, even if the animal acts ?badly? by growling or raising its hackles. It just feels wrong to ?reward? these unwanted behaviors. But the important thing to remember is that the bad behaviors are most often a sort of panic attack; they are a manifestation of fear. If we can modify the autonomic nervous system?s reflexive fear-response to the trigger, the fear-based behaviors will change too, and hopefully be replaced by appetitive or playful behaviors.
Here?s a thought experiment that sometimes helps explain it. Imagine that you knew a dog in a neighbor?s fenced yard who growled and lunged at you every time you passed by. What would happen if you tossed him a steak every time you approached? And what if your timing was awful and you tossed the steak only after he?d begun growling? After a dozen days of associating your approach with steak, do you think he?d growl and bark at you more or less?
Dagens hundmöten.. en dålig ide.
Jag för statistik för att se hur det utvecklar sig. Blir det t.ex. sämre med tiden måste jag ju omvärdera träningen och så vidare.
2008-01-15 Morgon
- Liten hund 50 meter. Tyst och lugn. Stillastående
- Liten hund 100 meter. Tyst och lugn. Stillastående
- Stor hund 20 meter. Skall och drag i koppel. Rörde oss bort från hunden.
Några bilder från en tur på berget
Morgonprommis en mardröm
Blev väldigt irriterad och det lär ha smittat av sig. Satt senast igår och tyckte jag var så himla duktig att hålla mig cool vid hundmöten. Där fick man! Resten av promenaden var en pina och han skällade på två andra hundar innan jag begav mig hemmåt.
Jaja, är väl bara att försöka glömma och sikta på en lyckad efter-lunch prommis! Ska låta han springa av sig i skogen först då tror jag för att öka chanserna att man lyckas.
"Dogs do whatever works (behavior is under the control of its consequences: law of effect)" (Jean Donaldsson)
Halti/GL fiasko
Får se hur jag kommer att göra med Haltin i framtiden men just nu känns det som att han går tillräckligt bra i koppel som det är, förutom i hundmöten då. Jag får träna lite mer på så det blir det nog mycket bättre och går säkert att få till under hundmöten varefter träningen går framåt.
I övrigt har det varit få hundmöten förutom spetsen idag. En schäfer på långt håll på dagen och en liten hund av okänt märke i morse. Tror jag ska gå ner till hunddagiset imorgon och se om det är någon hemma där. Kanske prova köra lite klickerträning på något enkelt moment på avstånd i så fall.
"Barking poses particular problems because owners are consistently inconsistent" (Dr Ian Dunbar)
Är Hector en problemhund?
Jag anser inte att han är någon problemhund och jag tror uppriktigt sagt inte att någon som känner mig och Hector ser honom som det heller. Han är en hund, en Lapsk Vallhund och de har ofta låg skalltröskel. Thats it. Jag visste att jag kunde få jobba med skällandet när jag skaffade honom.
Att det i mångas ögon kanske blivit extremt "geeky" när det gäller uppfostran och träning beror helt enkelt på att jag tycker det är så himla intressant och roligt. Samma sak hände/händer när det gäller flugfiske, datorer/Linux och ishockey (när jag höll på med det). Fråga min kära flickvän om detta så hör du en djup suck..
Jag sätter inga stora krav på Hector utan allt handlar bara om mitt intresse för hundträning. Allt jag gör, bygger på klickerträningsfilosofin (positiv förstärkning i huvudsak) och jag har hittils aldrig korrigerat honom fysiskt med smärta eller medvetet skrämt honom.
Jag är väldigt glad att ha fått en så bra hund. Han är med på allt från att leka ta-fatt i lägenheten (med mitt liv som insats =) till att ligga i en snögrop och vila efter ett pass i skogen. Han är rumsren sedan länge och har inte tuggat sönder en ända grej när han varit ensam.
Han verkar otroligt duktig på spår och sök. Han blir även förbannad på mig när vi klickertränar för jag gör så mycket fel. :)
Han kan gå jättebra i koppel 95% av promenaden och han kommer "alltid" på inkallning när jag har honom lös i skogen (okej, de var ett rådjur en gång som blev roligare än mig).
99% av tiden är han en drömhund enligt min åsikt. I går kväll låg han under sängen och pratade i fem-tio minuter, höll på skratta ihjäl mig då det lät så roligt! Jag fattade lika lite av vad han sa som han fattar vad säger misstänker jag. Men antar han förklarade för mig varför det är så givet att man ska skälla på andra hundar. Tror även jag hörde följande:
Hector: "Men fortsätt med den är leverpastejen, det är inte så dumt det heller".
Gentle Leader
Det visar sig att de är otroligt smidiga för att kontrollera sin hund. Många handikappade eller personer med tillfälliga skador använder dem för att de får sådan kontroll på hunden och risken att de blir omkulldragna minskar drastiskt.
Vad man ska tänka på (kom gärna med fler punkter):
- Se till att de justeras och anpassas noga efter din hund.
- Ryck aldrig i dem då det kan ge skador på din hund (vilket i princip alla koppel kan).
- Vänj hunden gradvis att bära det via klassisk eller operant betingning innan man tar det i bruk.
http://abrionline.org/videos.php
Det är framförallt de med Jean Donaldsson jag tycker är intressanta (har inte sett alla).
Ensamhetsträning och generalisering
Förutom hundar har ju Hector haft lite svårt för barn som kommer för nära. Men sedan framstegen gjorts på hundmötesfronten tycker jag mig märka att han klarar även barn betydligt bättre trots att vi inte tränar på det.
Fick en fin skvallring idag då vi gick ner för att leka med Gnista. Ser andra hunden->ett litet skall-> kontakt med mig! Härligt! :)
Efter regn kommer solsken
Jag var rätt säker på att det här kommer gå hur bra som helst. Har ju gått riktigt mycket framåt senaste tiden. Men det gick i själva verket helt åt pipan. Jag kom dit lite för Johan och lät honom nosa runt lite. När Johan väl kommit och tog ut Kharma ur bilen kom det gamla goda skällandet och slitandet i kopplet fram igen. Trots att Kharma var säkert 150-200 meter bort. Den ända stora skillnaden jag kan komma att tänka på i jämförelse med alla våra andra hundmöten idag (som gått bra på betydligt kortare avstånd) är mörkret. Det är verkligen mörkt och pissigt ute, snöblandat regn.
Som tur är kan man glädjas åt att Kharma skötte sig ypperligt och att Hector på hemvägen fick syn på en hund från bilen och höll sig tyst, lugn och fin.
Tillråga på allt är det ju allmänt känt att efter regn kommer solsken och efter ett bakslag i hundträningen kommer ofta stora framsteg.
Hector meets Pavlov
Efter att det kommit till punkten att Hector kan se något en kilometer bort som kan likna en hund utan att hålla sig tyst och lugn valde jag att ta tag i detta.
Hector är miljötränad och socialiserad som valp men man kan alltid önska man la mer vikt på detta så här i efterhand.
Jaha, hur tusan ska man komma tillrätta med detta skällande på andra hundar?
Det finns ett antal relegioner när det gäller hundträning och jag har kommit att dyrka de som bygger på inlärningsteorierna (vilket iofs alla gör i grund och botten men man talar inte om det på samma sätt). Det vill säga klassisk betingning (Pavlov) och operant betingning (B F Skinner).
Man skulle kunna säga att jag har konverterat från den mexikanske, för många gudomliga, Cesar Millan. Jag köpte helt klart hans resonemang i min okunskap tills jag började läsa på lite.
Orsaken till konverteringen är enkel, vetenskapligt håller inte många av Cesars förklaringar. Att många av hans metoder sedan ofta kan härledas direkt ur den "mörka sidan" av inlärningsteorierna ser jag helt enkelt som ett bevis på att just inlärningteorierna är rätt väg. Han har ju dock några poänger med att en hund mår gott av motion och vissa regler men det är ju bara(?) gammalt svenskt bondvett. Detta var dock inte vad det här inlägget skulle handla om.
Rubriken "Hector meets Pavlov" är en omskrivning av namnet på Kathy Sdao seminarium "Cujo meets Pavlov". Ett seminarie om koppelaggression och hur man kan träna bort det genom medvetet bruk av klassisk betingning. Om Kathy: http://www.kathysdao.com/kathy-bio.html
Klassisk betingning är det som Pavlov kom i kontakt med när han upptäckte att han kunde få hundarna i sitt laboratorie att drägla genom att ringa i klockor. Genom att först ringa i klockorna och kort därefter mata hundarna kom hundarna att se ringandet i klockorna som en signal att mat var på väg och de började automatiskt att drägla.
Hur hjälper då detta mig. Eftersom det verkar som att mat får hunden att känna välbehag och lugn kan jag alltså få andra hundar att bli en signal att något gott är på väg samtidigt som en känsla av välbehag och lugn infinner sig i Hector. Efter att ha betingat andra hundar med mat varje gång Hector ser en annan hund kommer han bete sig mycket lugnare runt andra hundar. Detta märker jag redan effekter av.
Okej, men ska du mata hunden varje gång han ser en annan hund resten av hans liv tänker du?
Nej, självklart inte. Eftersom just välbehaget och lugnet också betingas av andra hundar blir han mottaglig för någon annan form av träning, företrädesvis klickerträning och jag kan fasa ut matbelöningen så småningom.
Bäst resultat får jag om jag kan arrangera situationer och kan styra faktorer som avstånd till hunden, exponeringtid Hector ser den andra hunden, retning (olika typer av hundar t.ex.) och andra faktorer som kan påverka som exempelvis ljus/mörker. Då kan man ligga just på gränsen för när hunden är på väg att tappa självkontrollen. Det kontroversiella är att man kan mata hunden trots att den gör utfall och skäller som värst då man aldrig kan förstärka en negativ känsla (obehag, aggresion, stress) med någon positiv belöning (mat, godis, lek). Däremot kan man förstärka t.ex. skällandet, d.v.s. betendet som kommer av känslan av obehag. Hellre bara skällande än både skällande och rädsla. Hector kanske fortfarande skäller men orsaken är borta (rädsla, osäkerhet). Det är bra mycket enklare att träna bort skällandet om orsaken i grund och botten är bort. Svårförklarat...
Det är självklart effektivast att ligga på gränsen av vad hunden klarar för snabbast resultat.
Ett typiskt hundmöte före jag fokuserade på hundmöteträningen:
Hector får syn på någonting som kan vara en hund på 300 meter. Börjar skälla och dra i kopplet. Visar det sig vara en hund som kommer mot oss blir han fullständigt okontakbar och skäller, hoppar och drar i kopplet. Detta var när det var som värst.
Ett typiskt hundmöte i vardagen för mig och Hector för tre veckor sen ser ut enligt följande:
Vi är ute på promenad och jag får se en annan hund först. Jag väntar sedan utan att försöka avslöja att en annan hund är i närheten genom att börja gräva i fickor för att få fram mat, sträcka upp kopplet eller bli stel som en pinne. Jag har dock järnkoll på Hector kroppspråk i ögonvrån. När han väl får syn på hunden tar jag fram min tub med leverpastej och trycker in pastej i munnen på honom. Jag snålar absolut inte. Det ska vara som att han inte tror det är riktigt sant.
Ett typiskt hundmöte i vardagen idag:
Hector ser två hundar komma ut ur en port 20 meter bort. Han tittar nyfiket på dem i några sekunder under tystnad. Vänder sig sedan om och tar ögonkontakt med mig. I den hundradel Hector börjar vända huvudet mot mig säger jag "Skvallra". Vi håller ögonkontakt någon sekund varefter jag sedan lugnt tar fram leverpastejen och ger honom en lagom belöning. Han återgår till att titta efter hundarna och vi upprepar skvallrandet några gånger.
Hector har dock aldrig visat någon aggression vid lek utan koppel med andra hundar trots att han blivit påflugen ett par gånger (fast det var nog mer markeringar från andra hundar och inget allvarligt). Kopplet är helt klart den stora boven i dramat.
Kom ihåg att klassisk betingning alltid är närvarande, oavsett träningsmetod.
Jojkas Hector
Namn: Hector
Ras: Lapsk Vallhund
Född: 2007-04-14
Kön: Hane
Mor: Fjällfarmens Lexie
Far: Lapsketunets Ceaser
Uppfödare: Katrin Holm
